|

Jag är inte rädd av Niccolò Ammaniti
Författaren beskriver i denna sin tredje bok ett
barndomsöde, en skildring av en tioårig pojkes
sommar i en liten fattig syditaliensk by på
1970-talet. Boken är nästan omöjlig att lägga
ifrån sig då jag "läste" mellan raderna att
upplösningen, av det drama som sakta framträder
under läsningens gång, kommer att bli
fruktansvärd för många av de inblandade. Jag är
inte rädd är en gripande berättelse om att säga
farväl till den oskyldiga barndomen, ana farorna
som vuxenlivet kan föra med sig och förlora
barnets absoluta tilltro till sina föräldrar.

Pojken som inte fanns av
Dave Pelzer
Jag
har nu även läst denna andra bok om Daves
fruktansvärda uppväxt. (första
boken kan du läsa om lite längre ner på sidan).
Boken kan även med god behållning läsas
fristående. Innehållet belyser den komplicerade
problematiken fosterhem. Trots den
förhållandevis mörka tonen i boken tycker jag
ändå att den har ett förtröstansfullt slut. Jag
tycker också att boken visar hur betydelsefulla
fosterhemmen är för utsatta barns mjöligheter
att utvecklas till fungerande vuxna.

Tisdagarna med Morrie av
Mitch Albom
Detta är en av de bästa böcker jag någonsin
läst. Boken har en verklighetsbakgrund.
Författaren beskriver en älskad professors sista
tid i livet, som Mitch haft under sin utbildning
på universitet. Professorn Morrie håller sin
sista "kurs" under vilken han förmedlar sin
livsvisdom och och förmedlar vad som är
viktigast i livet.
Boken väcker många tankar och funderingar under
läsandets gång. Morrie tycker att förmågan att
ge förlåtelse är en av de allra viktigaste
handlingarna i en människas liv.

Balladen om Sandra Ess av
Cannie Möller
Sandra har som fosterbarn
inte alltid haft det så lätt hos en fostermamma
som inte var mogen den uppgift hon anförtros.
Författaren lyckas förmedla, tycker jag, den
rotlöshet som många foster- och adoptivbarn får
leva med hela livet. Denna känsla sammanfattas i
ett par meningar som lagts i Sandras mun:
"Hon ansträngde sig för att passa in. För att
stämma. Man vet så väl när man är udda.
annorlunda. Alla barn vet när det är så. Men man
vill inte att andra ska se det. Man går omkring
med en hemlig person inuti sig, någon som
är som en tyst och farlig syster. Man kan inte
bli av med henne för man har samma hjärta som
hon. Hon kan förstora allting. Hon kan få en
börja skrika och bråka. Skrika att man hatar den
som varit snäll och tagit hand om en."
Trots sin jobbiga barn- och tonårstid försöker
Sandra få rätsida på sitt liv.

Aprilhäxan
av Majgull Axelsson
Boken
behandlar relationerna framförallt mellan tre
fostersystrar och deras fostermamma Och hur
olika systrarna har upplevt tiden i fosterhemmet.
Parallellt löper en annan historia om
fostermoderns biologiska och svårt handikappade dotter. Dessa två berättelser är tätt knutna
till varandra.
En
mening som jag speciellt kommer ihåg lyder
ungefär så här: Ett barn som inte ens blivit
älskat av sin mor, kan få svårt för att älska
någon annan och kanske inte ens förmår älska
sig själv.
För
alla som är intresserade av människors tycker
jag denna bok är helt enastående.
Pojken
som kallades Det av Dave Pelzer
Dave
beskriver sin fasanfulla barndom tillsammans med
sina syskon och sina till slut gravt
alkoholskadade föräldrar i början på
1970-talet, då begreppet barnmisshandel ännu
inte hade blivit accepterat i samhället.
Om
denna bok kan jag bara tillägga citatet av recensenten från
Folkbladet i Jönköping att; "Detta är en
av de otäckaste berättelser jag någonsin läst."
Så snart jag får tillfälle ska jag läsa
fortsättningen på Daves liv och hur han orkat
skapa ett meningsfullt liv för sig och sin
familj som vuxen.
Dave
har en egen hemsida med adressen:
www.davepelzer.com
Blod
är tjockare än vatten av Astrid Trotzig Författaren
skriver om sitt liv som adoptivbarn från Korea.
Hon beskrivet bl a sina upplevelser när hon som
vuxen gör en resa "hem" . Detta är
en bok som jag vet många adopterade har läst
och jag hoppas att även många biologiska barn
kommer att läsa Trotzigs bok, för att kanske
något bättre förstå alla adopterades
känslor och i många fall sorg över sitt öde. Slutorden
i boken grep mig oerhört och jag läste dem
flera gånger genom tårarna. Blod är
tjockare än vatten men kärlek är starkare. Dessa
slutord hoppas jag innerligt att många
adoptivbarn har fått erfara.
Slumpvandring
av Majgull Axelsson Majgull
Axelssons skrivsätt tilltalar mig mycket.
Språket är målande och under läsandets
gång spelades boken upp som en film för mitt
inre. Hennes berättelse om tre olika
generationers kvinnor speglar
samhällsutvecklingen under mer än 100 år. Jag
rekommenderar särskilt Er som är yngre än 30
år att läsa boken, på köpet får Ni ett
stycke av Sveriges historia. Naturligtvis
är boken en upplevelse även för oss lite
äldre, som även vi får lite svensk historia
till livs och samtidigt får många aha-upplevelser.
Påven
Johanna av Donna Woolfolk Cross Denna
berättelse om flickan Johanna i början av 800
talet är mycket fängslande. Johannas
levnadsöde från födelse till hennes död,
grep tag i mig på och det var nästan omöjligt
att lägga boken
åt sidan. Författaren
har på ett mästerligt sätt lyckats väva in
flickors och kvinnors ställning i den mörka,
grymma medeltiden. Johanna var inte den enda
flicka som med hjälp av sin begåvning och list
lyckades skapa sig inte bara en dräglig utan
helt otrolig ställning i det sydeuropeiska
samhället. Boken
har allt spänning, romantik, grymhet, äventyr,
maktbegär och framför allt en historisk resa
som väckte många tankar till liv. Författaren
skriver i epilogen om sina omfattande studier om
medeltiden innan hon började skriva boken,
vilket medför att handlingen mycket väl kan
vara realistisk. Genom
att läsa boken får man på ett utomordentligt
underhållande sätt en del av medeltidens
historia på köpet.
Liten
Ida av Marit Paulsen
Av
en tillfällighet kom jag över ett exemplar av
Marit Paulsens barndomsskildring i Norge under
andra världskriget. Ida får som mycket liten
känna på vuxna människors grymhet. Mitt i sin
traumatiska barndom förmår Ida trots sin ringa
ålder visa medmänsklighet. Trots
att boken kom ut för dryga tjugo år sedan,
behandlar den tyvärr ännu idag ett aktuellt
fenomen.



|